Okej, hittade en del bilder från balen nu så slänger upp dom med!


JF Sverige representanter håller tal


Pepp på att balen ska börja med trevliga bordsgrannar


Laddade & glada JF representanter på fördrinken


Vad är väl en bal på slottet?

Som så många andra dagar så har jag kommit hem från en rolig men lång dag. Har städat lite nu eftersom vi ska till ullared imorgon. Ska göra oboy snart nomnomnom. Är galet trött så bjuder på en fin bild från när jag kollade fråga olle dokumentär med grannen, det har blivit något av en söndagstradition och jag mår lika dåligt varje gång. Vad håller folk på med egentligen? hahaha.

Åren har gått. Det har tagit sin tid. Från att ses på fest och dansa sönder fötterna tillsammans till dirty dancinglyft i dimman. Vidare till en bekantskap som växte till en vänskap. Vänskapen blev till något djupare och en dag så såg jag dig som en av mina närmsta. En av de viktigaste, mest betydelsefulla i mitt liv. Någon som jag litar på och ser upp till. Tills jag i förrgår natt insåg att mellan vänskapen och kärleken finns det inte längre en lika tydlig gräns. Vi har alltid varit talade för. Ibland samtidigt, ibland på varsitt håll. Men det har ändrats det senaste året. Numera är vi bara talade för oss själva och det finns inte längre någon tydlig gräns. Jag håller på att starta ett tredje världskrig i mitt hjärta. Ett krig mellan att ena sidan våga och att andra låta bli för att förlusten skulle bli för stor. Och jag vet inte om det är att välja den fega vägen ifall jag helt enkelt låter bli att våga eller om det bara är den smarta vägen. Så planen just nu är att låta ögonblicken komma. Då allting fryser runt omkring och det känns så rätt. Jag tittar rakt in i de där välbekanta ögonen som jag tittat in i så många gånger innan. Det känns som hemma och jag är fullständigt trygg med skrattrynkorna och värmen som strålar ut från dem. Men det finns något mer i blicken nu. Något som inte funnits innan. En nyfikenhet blandad med rädsla. Och jag känner igen det så väl för jag vet att det antagligen är precis samma känslor som syns i mina ögon. Än så länge har jag bara tittat ner och gömt allt för att inte avslöja mig själv och världskriget i mitt hjärta. Men jag vet inte hur länge jag kommer ha kraft nog att gömma mig bakom mina ögonfransar. För den kraften håller på att rinna ut. Murarna är nere sedan länge, med dig är jag ju inget annat än mig själv. Och snart så släpper jag ner den sista garden som finns att hålla uppe. Kanske är det så att jag har väntat länge nog. Är det menat är det menat och alla dessa ögonblick försöker säga mig något. Det är kanske dags att våga sätta lite på spel. Men rädslan i mina ögon, rädslan i dina ögon, den säger att vi har något att förlora. Och om vi redan nu har något att förlora, hur mycket finns inte då att vinna? Tänk om jag vore modigare.


Att älska en vän är inte detsamma som att älska en vän.

Hemma efter en fantastisk helg i Lund. Här förevigat på bild tillsammans med den kvinnliga hälften av ordförandena. Det enda jobbiga med att titta på bilder från fantastiska dagar är att man bara vill spela den dagen om och om igen. Magiskt!

Dagen efter sittning med världens bästa finaste underbaraste stökigaste och roligaste styrelse. Jag älskar er så mycket va. Ni är så sköna. Har skrattat så jag gråtit. Har gråtit av kärlek. Har kramat och kärleksförklarat. Ni är så fina att jag går sönder. 1 år till med er och sen resten av livet. FANTASTISKA MÄNNISKOR <3

haft en störd helg. på ett bra sätt.
sorry for party rockin'